BarnrättMänskliga rättigheter

Barnkonventionen blir svensk lag

Sverige som stat är i folkrättslig mening bunden av FN:s barnkonvention. Därmed följer en förpliktelse att leva upp till de krav som konventionen ställer. Trots strategiska åtgärder och trots att barnets rättigheter fortlöpande transformerats in i svensk rätt har rättigheterna inte fått tillräckligt genomslag i beslutsprocesser som rör barn. Regeringen har beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

En barnrättighetsutredning har nyligen haft i uppdrag att göra en kartläggning av hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barnets rättigheter enligt barnkonventionen som Sverige tillträtt. Utredningen har också haft i uppdrag att lämna förslag till en lag om inkorporering av barnkonventionen och att belysa vissa frågor av rättslig och praktisk karaktär som aktualiseras vid en inkorporering. Inkorporering innebär att barnkonventionen blir gällande som svensk lag.

Barnrättighetsutredningens kartläggningar visar på en rad brister när det gäller genomslaget för barns rättigheter och för ett barnrättsbaserat synsätt. Tydligast är bristerna i fråga om principen om barnets bästa och barnets rätt att få uttrycka sina åsikter. Synen på barn och hur barn bemöts av myndigheterna utgår inte från barn som bärare av rättigheter. Ofta förs inte samtal med barn och många gånger motiveras inte varför detta inte skett. I de fall barn får komma till tals handlar samtalen i många fall om något annat än vad som är av relevans för att få fram ett fullgott beslutsunderlag. Trots att det finns uttryckliga bestämmelser om barnets bästa i svensk lagstiftning, är det vanligt att utredningar inte tar sin utgångspunkt i det enskilda barnets situation. I stället bedöms barnets bästa utifrån generella uttalanden i förarbeten, policydokument och andra riktlinjer.

Genom en inkorporering av barnkonventionen kommer de mänskliga rättigheter som tillkommer barn att finnas samlade i en lag. Konventionen som helhet blir synligare och det blir tydligt att rättigheterna i konventionen hänger samman och ska tolkas i relation till varandra. En inkorporering innebär att konventionens rättigheter får en stärkt ställning och att barnets rättigheter kan tas till vara i större utsträckning än i dag.

En inkorporering innebär att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs. En inkorporering innebär ett tydligare krav på att rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn. En inkorporering av barnkonventionen tydliggör att principen om barnets bästa ska användas som ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn och grundas i de rättigheter barnet har enligt konventionen. 

Men det finns också en del svårigheter och utmaningar att förhålla sig till vid en inkorporering. En del konventionsartiklar är emellertid allmänt hållna och innehåller vaga formuleringar som innebär svårigheter i den praktiska tillämpningen. Till skillnad från vad som gäller för Europakonventionen finns det inte någon internationell domstol som Europadomstolen som kan tolka konventionens närmare innebörd vilket kan innebära svårigheter vid rättstillämpningen. I sådana fall kan FN:s barnrättskommittés allmänna kommentarer kan ge viss vägledning vid tolkningen. Barnrättskommittén har i fråga om en rad artiklar utarbetat allmänna kommentarer som kan vara till ledning för rättstillämpningen.

Möjlighet att kunna utkräva rättigheterna
En inkorporering i sig är dock inte tillräcklig för att barnets rättigheter ska få genomslag. För att rättigheterna i barnkonventionen ska ha betydelse för barnet måste det enligt barnrättskommittén finnas effektiva rättsmedel vid kränkningar av rättigheterna. Det finns ett behov av att stärka barns möjlighet att utkräva sina rättigheter och det är därför viktigt att säkerställa att barn har kunskap om och tillgång till myndigheter som är centrala för att säkerställa rättigheterna. Dessutom bör alla barn få information i skolan om vart de kan vända sig för att få stöd och hjälp om de befinner sig i en utsatt
situation.

Utredningen föreslår att regeringen genomför ett kunskapslyft för att höja kompetensen om barnkonventionen och barnets rättigheter bland olika yrkesgrupper som arbetar i statliga och kommunala myndigheter. Kunskapslyftet bör även omfatta förtroendevalda i stat, kommun och landsting. Insatserna bör syfta till att ge kunskap och kompetens om vad barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv innebär i praktiken, i förhållande till den egna verksamheten. Det bör också ingå att sprida kunskap om metoder för att lyssna på barn och inhämta barns åsikter samt vad barnets bästa som ett tillvägagångssätt innebär. Även kunskapen om barns psykologiska utveckling, minnesfunktioner och förmåga att berätta bör ingå i kunskapslyftet. För att kompetensen ska öka för relevanta yrkesgrupper bör även säkerställas att högskoleutbildningar för dessa omfattar kunskap om barnets rättigheter.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

Vid ett seminarium i Rosenbad den 19 mars belystes vad förändringen innebär i praktiken. Barnminister Lena Hallengren, tidigare statsminister Ingvar Carlsson och Emma Henriksson, ordförande i Socialutskottet talade. Det var även två panelsamtal, en med representanter för myndigheter och organisationer, samt en panel med politiker.