EuropadomstolenEuropakonventionenMänskliga rättigheter

Europadomstolen & EU-domstolen

Europakonventionen är svensk lag
År 1995 införlivades Europakonventionen i svensk lag och sedan dess är det fullt möjligt för svenska medborgare att vända sig till Europadomstolen för att klaga om man har blivit berövad sina fri- och rättigheter eller om dessa rättigheter har blivit kränkta av den svenska staten. Det finns minst ett 50-tals domar i Europadomstolen där Sverige är inblandat. Ett stort antal ärenden berör klagomål om ersättningar från Försäkringskassan t.ex. sjukersättning, handikappersättning och arbetsskadeersättning. Ett annat stort område av mål mot Sverige berör asyl och uppehållstillstånd, andra mål handlar om respekten för familjelivet, diskriminering och personlig integritet.

I första hand är det svenska domstolar som prövar om en kränkning av mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen ägt rum. Den enskilde måste ha fört sin sak ända till den högsta instansen, nämligen Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen eller regeringen, innan hen kan gå vidare med ett klagomål till Europadomstolen i Strasbourg. Om klagomålet tas upp, prövar Europadomstolen om en kränkning ägt rum eller inte. Europadomstolen kan dock inte upphäva en svensk domstols dom men kan fastställa om staten brutit mot konventionen eller inte och döma ut ett skadestånd till klaganden. Europadomstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten.

Rättsprocessen i Europadomstolen
Det är inte bara enskilda personer, grupper av enskilda eller icke-statliga organisationer som kan föra klagomål mot staten för brott mot mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen utan även en konventionsstat kan föra klagomål mot en annan konventionsstat.

När ett enskilt klagomål kommer in till Europadomstolen kommer en domare att kontrollera om de formella förutsättningarna är uppfyllda. Om domstolen finner att det inte finns förutsättningar för att pröva målet i sak så avvisar eller avskriver den klagomålet. Det sker vanligtvis genom ett beslut som är slutgiltigt, det vill säga inte kan överprövas i högre instans.

Om klagomålet blir istället hänskjutet till domstolens kommitté, bestående av 3 domare, kommer målet att avgöras i sak av kommittén. Om frågan är komplicerad eller det handlar om ett mellanstatligt mål, kommer målet att prövas av en kammare bestående av 7 domare. Här görs en förprövning för att bedöma om vissa formella krav är uppfyllda, t ex att alla nationella rättsmedel är uttömda. Kammaren avvisar uppenbart ogrundade klagomål eller missbruk av rätten att klaga. I målet Korolev v. Russia avvisade domstolen en talan där klaganden hävdade en rättsförlust på 1 Euro.

Domstolens domar gäller inte omedelbart från det att de meddelats, utan parterna har möjlighet att inom tre månader begära ny prövning inför domstolen i stor sammansättning, Överkammaren (Grand Chamber, 17 domare). Om en sådan prövning inte begärs eller inte beviljas kommer domen att vinna laga kraft.

Europadomstolen och EU-domstolen
Det är viktigt att inte blanda ihop EU-domstolen (tidigare kallad EG-domstolen) som ligger i Luxemburg med Europadomstolen i Strasbourg. EU-domstolen har som huvudsaklig uppgift att se till att EU-ländernas gemensamma regelverk, EU-rätten, tolkas och tillämpas på samma sätt i alla medlemsländerna. EU-domstolen kan på begäran av nationella domstolar lämna förhandsavgöranden om hur EU-rätten ska tolkas. Domstolen har också befogenhet att avgöra tvister mellan medlemsstater, EU-institutionerna inbördes, kommissionen och medlemsstaterna och i mål som överklagas från Tribunalen, det vill säga förstainstansrätten.

Enskilda kan inte föra talan i EU-domstolen
EU-rätten gäller framför nationell lag. I fall en nationell lag är oförenlig med EU-rätten ska den inte tillämpas. Enskilda medborgare kan inte föra talan i EU-domstolen bara om de berörs personligen av ett beslut som fattats av en EU-institution. Medborgare har dock andra möjligheter att driva mål till EU-domstolen, genom att anmäla misstänkta brott mot EU-rätten till kommissionen, som kan driva ärendet till EU-domstolen eller genom att begära att en nationell domstol inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen.