ArbetsrättDiskrimineringJuridisk rådgivning

Om diskriminering

Sverige är en demokratisk rättsstat. Respekten för mänskliga rättigheter är kärnan i ett demokratiskt samhälle. I svenska lagar och grundlagar, i Europakonventionen och i EU-rätten finns ett starkt skydd för individens friheter och rättigheter. Men detta skydd fungerar inte alltid i praktiken. Det beror på att många människor inte känner till innebörden av sina friheter och rättigheter eller hur man kan hävda dem. Dessutom avskräcks många människor från att driva sina fall i domstol på grund av risken att drabbas av höga kostnader.

Principen om icke-diskriminering och alla människors lika värde återfinns i den svenska grundlagen, Regeringsformen. Sverige har även ratificerat en rad konventioner och internationella rättsakter med syfte att motverka diskriminering, ex:
FN-konvention (1965) om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
FN-konvention (1979) om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
• FN-konvention (1989) om barnets rättigheter (Barnkonventionen)
FN-konvention om rättigheter för personer med funktionshinder
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna (inkorporerad i svensk lag)
Internationella arbetstagarorganisationens konventioner om likabehandling och skydd mot diskriminering (ILO-konventionerna nr 100, 111 och 158)

Men vad betyder alla dessa konventioner i praktiken? Har mänskliga rättigheter blivit förstärkta av mängder konventioner som många stater har skrivit på? Knappast.

Vad betyder diskriminering?
Ordet ”diskriminering” betyder att behandla olika, göra åtskillnad, missgynna, förfördela, särskilja, särbehandla, missgynna. Med andra ord betyder diskriminering att någon blir sämre behandlad än en annan person i samma situation. Men alla former av missgynnande, orättvis särbehandling eller sämre behandling betraktas inte som olagliga. För att ett fall av diskriminering ska anses olagligt, krävs det att ett antal omständigheter är uppfyllda.

Vissa diskriminerade grupper är extra skyddsvärda och lagstiftaren har beslutat att garantera dessa grupper skydd i diskrimineringslagen. Sju grunder definieras som extra skyddsvärda: kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning samt ålder. Missgynnande och negativ särbehandling som inte inkluderas i diskrimineringslagen betyder rent juridiskt inte diskriminering.

Syftet med Diskrimineringslagen
Diskrimineringslagen (2008:567) har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder (kap 1, 1 §). Lagen är tvingande enligt 1 kap 3 § och ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt diskrimineringslagen är utan verkan. 

Former av diskriminering
Direkt, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktion att diskriminera samt bristande tillgänglighet utgör diskriminering. 

Exempel på direkt diskriminering: en kvinna blir inte kallad till anställningsintervju trots att hon har lika bra meriter eller bättre meriter än de som kallas; en rom nekas en lägenhet endast för att personen är rom; en gravid kvinnas nekas anställning på grund av graviditet.

Exempel på indirekt diskriminering: en kvinna får inte arbete eftersom hon är för kort för att uppfylla företagets längdkrav trots att längden inte är relevant för att uppföra arbetsuppgifterna; krav på körkort när körkortet inte är relevant för arbetsuppgifterna.

Inom vilka områden?
Diskrimineringsförbudet gäller arbetsgivare, utbildningsverksamhet, arbetsmarknads-politisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning.

Funktionshinder 
Med funktionshinder menas enligt 1 kap, 5 § varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. Det kan handla om ett fysiskt rörelsehinder, nedsatt syn eller hörsel, en psykisk funktionsnedsättning såsom neuropsykiatriska störningar (Aspergers syndrom), autismspektrumstörningar, allergier (elöverkänslighet) samt läs- och skrivsvårigheter. Även lättare funktionsnedsättningar som laktosintolerans och andra former av mildare allergier omfattas av lagens skydd. Det är viktigt att förstå att en funktionsnedsättning inte betyder sjukdom eller dålig hälsa som kan rehabiliteras bort. En funktionsnedsättning är varaktig. Man kan vara fullständig frisk och ändå ha en funktionsnedsättning.

Stöd och anpassningsåtgärder
Diskrimineringslagen utgår från att personer med funktionsnedsättning faktiskt kan ha en nedsatt förmåga att genomföra ett visst arbete på grund av de hinder som finns i samhället. Arbetsgivaren är förpliktigad att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder i syfte att underlätta för personer med funktionsnedsättning att komma i en likartad situation som om de inte haft en sådan nedsättning. Vad som är skäligt bedöms från fall till fall och grundas på typen av funktionshinder, kostnaden för åtgärden, den förväntade effekten på arbetsprestationen samt arbetsgivarens ekonomiska förhållanden.

Diskrimineringslagen & Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Det finns ett samband mellan Diskrimineringslagen och Arbetsmiljölagen. Arbetsmiljölagen skyddar enbart arbetstagare och inte arbetssökande. Lagen ställer krav på att arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar och att arbetsgivaren ska vidta lämpliga åtgärder med hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.

En arbetsgivare har en skyldighet att på eget initiativ främja lika rättigheter och möjligheter vid beslut om nyrekrytering, utbildning och kompetensutveckling. Det systematiska arbetsmiljöarbete kan ses som en viktig del i att motverka diskriminering på en arbetsplats. Särskilt höga krav ställs på aktiva åtgärder gällande kön, etnisk tillhörighet samt religion och annan trosuppfattning. 

Tillsyn – DO (4 kap Diskrimineringslagen)
Diskrimineringsombudsmannen (DO) utövar tillsyn över att lagen följs. Ombudsmannen ska i första hand försöka få de som omfattas av lagen att frivilligt följa den. Det innebär i praktiken att ombudsmannen främst ska sträva efter förlikningar och uppgörelser samt samverkan mellan parter. Det är enbart när möjligheten till frivillig samverkan är uttömd, bör ombudsmannen initiera domstolsprövning eller förelägga vite. Om du upplever att du har blivit diskriminerad och detta har samband med någon av de sju olika skyddsgrunderna kan du anmäla detta till DO eller en antidiskrimineringsbyrå

Om du upplever att du har blivit diskriminerad kan du anlita oss för att göra en juridisk bedömning av ditt fall och eventuellt vidta rättsliga åtgärder. Vi kan också anmäla detta till Diskrimineringsombudsmannen (DO).